Månen hade ofta betraktat
det rofylt sovande barnet,
och utvalt det.

Född med en månskära,
i ena ögat,
och solförmörkelse,
i det andra,

med ett skrik,
ett skratt och en gråt,
som fastnat i halsen,

blev det aldrig som
andra barn,
som i högre syfte ämnad,
utvald se
det andra inte ser.

*