Jag hade den stora förmånen att få växa upp med två systrar.
De var båda lite äldre, så minstingen i familjen var jag.
Vi var väl som syskon är mest, ibland lite bråk men för det mesta kom vi bra överens. Under de första levnadsåren så var väl min största fördel att jag var just minstingen och blev väl omhuldad av såväl mina systrar,som föräldrar. Jag tror att det var i nio års åldern ungefär , som det började hända märkliga saker.
Det var ju gott om barn och ungdomar i hyreshusen i gamla Bromma.
Här fanns så gott som alla typer representerade från riktiga morsgrisar till de tuffa pojkarna. Någon direkt mobbing minns jag inte att det förekom, men att ”köra lite med småglina” ingick i vardagen.
Jag och mina kompisar fick utstå lite bus från de äldre killarna, så nog var man något skrajsen ibland.
Men så började de äldre grabbarnas attityd mot mig förändras. Hoppade min kedja av så var det ofta någon av de äldre grabbarna som kom och hjälpte till. Ingen sparkade längre bort min fotboll eller knyckte min mössa. Ibland fick jag även åka med på någons moped eller cykel. Livet var helt enkelt riktigt bra.
Grabbarnas vänlighet mot mig förstod jag så småningom inte var orsakat av att jag var trevligare eller populärare än de andra småbarnen, orsaken var mina storasystrar. Det var helt enkelt ett sätt för dom att ställa sig in hos mina systrar.
I den åldern jag befann mig tänkte man inte på sina systrar som snygga eller rent av vackra, de var ju bara mina systrar. I början av tonåren började jag fatta att mina systrar såg nog riktigt bra ut.
I de begynnande tonåren började även mitt intresse för det motsatta könet att vakna upp. Mina systrar bodde fortfarande hemma och från att ha varit den där lilla minstingen med alla dess fördelar, började nu min tonårsuppfostran.
Mina lärarinnor var förutom mamma mina två äldre systrar. Pappa var väl den som höll i skolan och mitt skolarbete, samt att han ofta var med när jag tränade fotboll och ishockey. Mina tre lärarinnor hade några klara grundregler.

Att alltid hålla sig ren. Skitig och svettig kunde man vara på jobbet men sen skulle det tvättas av och bytas till rena kläder. Brylcremé och lukta svett, det var något som var strängeligen förbjudet.

Kladdjopp visste inte jag var det var. Men det var killar som tafsade på det motsatta könet, nöp dem i baken, var berusade och hade dålig andedräkt.
Skitiga naglar och fotsvett tillhörde också den här kategorin. Skrattade ofta åt sina egna skämt och kunde inte dansa.

När det gällde avdelningen blommor och bin så fick jag det väldigt fint förklarat av mina systrar. Ja är kanske ett ja, men nej är alltid ett nej.
Att vara försiktig minns jag speciellt. Dess betydelse var och är oerhört viktig i all sin bemärkelse.

Det där vanliga med fina kläder, blommor och presenter var tydligen inte så viktigt. Hemma hos oss fick han epitetet buskfriare, myntat av faderskapet.

En annan del av utbildningen var att jag ofta blev tvungen att vara danspartner till mina systrar, vid inlärning av nya steg och danser. I början ytterst jobbigt för en finnig tonåring men senare en fantastisk tillgång.
Jag växte så det knakade och blev tidigt en mycket reslig pojk. En bit upp i tonåren var jag och mina systrar ofta på utedansbanorna . Pappa föredrog att jag fanns med mina systrar. Men det hände ofta att jag blev trött fick en varmkorv och en Pomril och somnade bakom någon av dansbanans kiosker eller lotteristånd. När dansen var slut så blev jag väckt och vi kom hem i samlad tropp, jag och mina fantastiska systrar.

Nu på ålderns höst och med facit i hand så kan jag summera att jag har haft stor nytta av de regler som jag i unga år fick inpräntat.

Kladdjoppar är svåra att utrota men Me Too kan förhoppningsvis fungera som ett medel mot dessa. Till mina medbröder har jag ett mycket enkelt råd, om ni vill få framgång och trevligt i era relationer med det motsatta könet, undvik framför allt
att bli en *KLADDJOPP.