Så då gjorde jag upptäckten att jag enbart har matat ditt ego. Ditt vurmande och dina smörande ord gjorde att jag föll. Du har flaxat pardansen inför mig och viftat med dina vingar, allt för att locka min blick och lust mot dig. Men för dig var det bara ren vänskap, och du saknade förstånd att inse vad du höll på med. Och du hade inte en tanke på hur ditt bemötande skulle såra mig. Du är ju Mr Ego.

Men någonstans där emellan ord och handling insåg jag att ingenting i ditt agerande var ett genuint intresse för mig från dig. I din nyutsprungna frihet sökte du dig åter till mig. Du behövde föda egot. I dina ögon och din mentala känslobank var jag din föda. Och jisses vad jag matade dig!

Du älskar när jag öppnar upp mitt inre för dig. När jag blommar ut inför dig. När jag viker mig från mina uppställda principer. Nu vet jag. Du utnyttjade mig. Jag var och är din surfvåg där du tillfredställer känslorna av skönt då du fick min uppmärksamhet.

Inatt ställde jag dig mot väggen. Jag sa rakt och ärligt till dig om alla ord som var låsta inom mig. Men du öppnade upp mig, och jag tänkte att jag måste få veta om min magkänsla stämmer. Och tänka sig, utfallet blev precis så som jag trodde. Och du försvann härifrån fortare än kvickt, med svansen mellan benen. Jag avslöjade dina intensioner.

Jag har bara varit ett substitut för något bättre. Nu är jag ju bra, bättre, bäst, men ändå inte tillräckligt bäst. Du behövde föda som nybliven singel, och dina ben tog stegen hem till mig. Jag matade ånyo ditt ego. Dock släppte jag inte till denna gången heller. Under två års tid har du försökt att få mig i säng, men jag har backat varje gång. Jag låter mig inte luras. Vi två kunde ha blivit väldigt intima (om jag hade varit osmart, tur att jag är motsatsen), men jag var för osäker på dig. Jag har varit osäker länge. Därför valde jag den reserverade stilen av bemötande. Du kom hit och spelade med mina känslor, men som sagt: Jag är smart.

Det är också uppenbart för mig att du vill framställa dig som en god man (tja, du har goda sidor, men du har också, tyvärr, dåliga sidor). Du repeterar frenetiskt orden: "du hatar väl inte mig", när mina ord träffar dina självinsikter. När jag öppnar dörren till din självrannsakan. Så det är viktigt för dig att jag inte hatar dig? Du säger "kan vi inte vara vänner". Jag är tydligen viktig för dig, men samtidigt bär du på rädslor. Detta för att du kanske är rädd att jag skulle förstöra din image på något sätt? Men jag är bara viktig för dig när du är singel. Detta för att du vet hur mycket jag kan mata ditt ego. För du behöver ständigt matas, annars går du ner dig.

Ditt uppmärksamhetssök har inga gränser, så länge som det gagnar ditt ego. Hur jag, och för all del andra kvinnor som du springer till, reagerar på ditt bemötande av kontakt i ord och handling (som krockar), det bryr du dig inte så mycket om. Dock sa du till slut, när jag matade på med förklaringar i min kritik mot dig, att "va, är det så". Du tycktes inte vilja ta emot mina upplevelser och uppfattningar om vilken skada ditt bemötande, eller eg behandling av mig, har orsakat mig. Visst, du var kontaktbar, men du ville inte riktigt se det ur mitt perspektiv. Och som sagt, natten slutade med att du fick lämna mitt hem. Och jag bryggde kaffe, tog en cigg på balkongen, och ringde upp en vän och snackade i timmar med hen om kvällens händelser. Somnade typ halv 6 imorse.