Ibland låtsas du vara
tusen papperssvalor, nålvass sömn
kniven och duvornas skrämda blickar
och sorgen vässar din hud
till ett språk av mörka kuster
ibland klär du av dig alla minnen
till gnisslandet av immiga fönster
doften av brända ljus, flytande glas
och du säger, ingenting
bara nattens dova tystnad
jag bär till dig kol och syrliga frukter
jag håller dig alltid förgäves