Jag har läst dikterna som du gömde
i jorden, i vinden, i eldarna
i nötväckans dunklädda håla
i den knotiga stammen

och jag vill bara säga
något om nätternas tyngd
om hur ingenting måste förklaras

om hur vi lystet bär den djupgrå glöden
innanför bröstbenet
något om brinnande stenar

men nu sover du
i korgen hon bär på sin arm, i nätter
smidda av svart järn

och inget jag säger betyder mer
än sorg och dånande bränder