Istidsminne

Iblann ä dä bra å se nôe stort,
nôe som en inte riktit begriper sej på.
För tåcke sôm människa själv inte gjort,
kan dä va svårt å helt å hôlle förstå.

Hur e sån här vägg har komme te
finns dä säkert förklaringer på,
ôm en inte bare nöjer sej mä å se
för å perspektiv på tillvaron få.

Hade dä vare så viktit för mej å vete
vafför berge så kônstit blett,
så kunne ja äfter fakta ha lete,
men hade i så fall mä anre öge sett.

Nej, iblan' känns dä bättre å bare tro
å ifrå tveksam kunskap sej akta.
Lôt fantasi å känsla i ställe bilde e bro
över tôrr å tråki' fakta.

Ja titter på vägga en gang te
å förundrer mig över dess fôrm å färg.
Dä ä bare å ödmjuke sej inför allt en kan se,
å känne tacksamhet över både stener å berg.