Jag skriver för dig. Redan som en mycket liten pojke stod jag inne på toaletten och storögt tittade på när du kammade ditt grova mörkbruna långa hår och mina ögon stannade på ditt kön som var så snyggt att jag tänkte att du hade kammat också det. Vid tjugofem när du trodde att jag sov och du just hade klivit upp för att gå till morgonskiftet trodde jag inte mina egna ögons vittnesbörd när du stod där på trasmattan alldeles vid sängen och drog upp dina trosor, trosor av tunnaste väv om dina delikatesser och varje dag då du drog i dem tänkte jag att finare än så här blir ingenting, finare än nyss utslagna blåsippor, finare än maskrosor på äng, finare än liljekonvaljer under en gran och då du den allra första gången kom hem med vårt barn i en liten väska hade du blivit så vacker att jag i några dagar inte vågade se på dig. När jag nu är gammal och vanskött sträcker jag var gång du med din medicinbricka kommer in till min sal upp mina händer mot dig. Jag är född ur dig och det är om inte annat ett slags hemsökelse.

*