Vargmåne stötte i taket

Det var alltid så där
Han var alltid för stor för sina rum
Men han var inte medveten om begrepp som alltid

Det var ett teoretiskt och egentligen illasinnat begrepp
som rörde sig,
förutom i nuet,
i en falsk rymd runt nuet, som en insinuering
om att det skulle kunna förekomma något som inte var nu

Den här gången,
som om alla gånger inte egentligen var samma gång,
fanns rummet ute i en okänd rymd

Det var så det började

Han kunde inte minnas något innan dess

Det fanns inte ens en tanke om något innan…
eller ens efter, för den delen

Huvudet stötte i taket,
och från om med den händelsen återstod att vidga medvetandet
och svepa utåt i alla riktningar,
från en tänkt mittpunkt

Allt var tänkt, för hur kunde det annars existera

Allt existerade i den mån det tänktes, inte annars
Det är därför så mycket inte finns, för att det inte tänks

I rummet fanns förutom Vargmåne bara en crosstrainer