Var och en som någon gång velat 'hämnas' på en granne genom att högst nonchalant begagna 'grannens täppa' som en 'papperskorg', kan nu se sig själv hamna i 'hetluften' på det kära 'gamla' internet. Jag menar, skulle de annars ha just svårt att finna papperskorgen, om de inte ville se sina bus bli till ämne för att 'hamna' på nätet? Det är väl en del av charmen med att busa? Att 'hämnden' skall få smaka likt 'nektar på en tunga röd och utsträckt'... Nu har Henry turen att ha just grannar som gillar 'bus', eller om en nu säger det som 'skadeglädjens uttryck' sedda som 'veckans rus'. Som sport har det länge varit 'populärt' att just busa med sina medmänniskor. Bara att den som gör det ofta och gärna ser det som en sorts 'envägs kommunikation'. Det vill säga att den som busar sällan eller aldrig vill få 'ta emot', vad som än kan tänkas komma från 'andra hållet'. Få står och spottar i motvind. Men emedan den som kan tänkas ha ett eller annat 'horn i sidan', till Henry, Henry själv mest skrattar åt tilltaget. Dessutom anser han att det är 'höjden av feghet' att 'kasta skit på andra', utan att lämna adress och namn, telefonnummer eventuellt, till den det angår. Men det är Henry det. Han är stolt själv, över att 'aldrig någonsin', hämnas en 'oförrätt'. Däremot anser han att ska det 'märkas', så kan någon väl 'göra ifrån sig 'rejält'. Som att starta krig med ett annat land allra minst. Många nog i historien har gjort just det. Mera för att de 'haft en illa dag', än att de skulle haft något 'mera begripligt skäl' till att vilja leka 'herre och dräng'. Nej, gärna helt obegripliga skäl, än just förståeliga. Annars kunde ju någon angripen begagna sig av just det, om det kom till att hamna 'öga mot öga'. Men hämndgriniga och fegisar vill sällan möta sina 'inbillade fiender'. Historien har visat hur fegt en 'övermakt' ofta handlat när de 'velat lägga under sig', något som inte existerar 'på deras egen' planhalva. Tråkigt nog har även en 'försvarande sida' (till synes) begått 'hemska misstag', ofta i akt och mening att 'kunna skina en smula själva', om deras planering 'gått vägen'. Om något, trots noga och länge planering, och personligt övervägande ändå skulle 'gå åt skogen', är det viktigt att de har 'någon att skylla på', eftersom det skulle kunna 'se illa ut', om den eller den själv stod för 'oskicket', 'fadäsen'.