Sviktande behag och utslagna män. Skuttande bröst under böljande polotröjor och knyckande polisonger till mosbrickan. En utspilld man befinner sig mitt emellan liggande och sittande på trottoaren i rusningen vid entrén till ICA i landets folktätaste kvarter och på hans blick en sådan där hinna av diesel som barn fram till ett år tittar igenom, som har människan ännu inte helt och hållet anlänt till planeten och oss andra. Jag ser inga potenta män, inga vissna kvinnor, inga hängbröst, inga biceps och jag ser mig själv i ett skyltfönster och begriper att jag tagit på mig en alltför liten pullover, vilken framhäver, eller bara helt sant bjärt visar upp, en halvfläskig något kutig man på väg ner och jag säger högre än jag tror: tur jag inte sitter i rullstol och så länge kuken kan stå.

*