Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
människan inramad i pretentiösa floskler. ett slags försök att verka allvarlig.


människan rimmar

Människan är av en dubbel natur,
hennes lycka den ramas av sorgliga kanter -

Utåt är hon en stensprucken mur,
det inre är mjukt med okända branter



Säregen är en människas art,
hon sträcker sig ut efter vad hon ej ser.

Hon griper sin dag, men tappar den snart;
hon föds och hon dör och vet inget mer



Människan längtar ut från sin bur
och märkliga är hennes eviga drömmar.

Ytterst är dem en grovklädd struktur
det inre är stygnat i trådtunna sömmar.



Människan är en oviss figur
och outgrundliga är hennes val -

Hon gissar sig till, både varför och hur
där hon irrar omkring mellan gåtor och kval.



Ja, människan är en märkvärdig art,
hon bygger skepp och ger dem ett namn

Omärkligt seglar hon hastigt och snart
vilar hon stilla i evighets famn.




Bunden vers (Rim) av mitt nya namn
Läst 70 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-04 00:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mitt nya namn
mitt nya namn