'När en av mina väninnor visar att hon inte rakar sig under armar så kommer jag ofelbart att tänka på en ryska jag sett i teve', säger Henrik. Och fortsätter sedan med att berätta att hon och hennes lag deltog i en tävling i OS. I tyngdlyftning av någon klass, säkert. (Den ryska som han anser att kvinnan han träffat själv, påminner om alltså. Visserligen tränar hon, bara inte inför deltagande i de Olympiska Spelen.) Henrik brukar inte ens hålla reda på om en boxare som blir mästare, tävlar i flugvikt eller tungvikt. Han längtar dock efter en del tävlingar i OS. På sista tiden har det visst tillkommit en del grenar där, även om att klättra i träd och såga av den gren personen ifråga sitter på, ännu inte blivit en av dem. De som deltar i den sporten är 'utom tävlan' och pågår året runt litet överallt i världen, trots denna populära idrott. (En rätt lokal del av den engelska kartan, längs med kusten, har formen av huvudet hos ett ungt får. En fårskalle helt enkelt. Henrik undrar om han är den enda människan i världen som lagt märke till detta. Han har en livlig fantasi helt enkelt.) Ibland när Henrik sitter alldeles som för sig själv, drömmer han sig iväg i tankar och känslor, utan att för dens skull inbilla sig kunna mäta sig med 'Kapten Solo' eller ett finskt kryssningsfartyg från sextiotalet. Istället drömmer han om det som inte går att varken skriva 'hem om' eller placera någonstans i handlingen till en bok, en roman eller en novellsamling. Fast det går förstås, bara med det möjliga problemet att ingen kommer sig för med skaffa sig den, än mindre betala för att inneha den i sitt bibliotek. Märta har en gång yttrat till Henrik att om hon köpte ett par begagnade byxor och hängde in dem i garderoben, för att fjorton år senare finna en bunt pengar överstigande tiotusen kronor i en av dess fickor. Hon inte skulle bli så glad att hon öppnade sitt fönster på sjunde våningen och slängde ut bunten med pengar genom detta nyligen öppnade fönster. Det var någonting som Henrik kunde sätta tro till. Henrik känner en som 'tror' och säger sig tro på 'kristendomen', vad som nu menas med det. En del människor exempelvis 'kristna värderingar'. Det betyder ofta att en del människor som säger sig vara just 'kristna', försöker 'ta patent på' de värderingar som stämmer överens med just det som kristendomen sägs stå för. Bara att även om en stam i en sorts 'ödemark' eller 'djungel', aldrig träffat någon 'vit' ändå har värderingar, som när de 'blir kända', ses som väldigt lika människans värderingar rent generellt, eftersom det är regler och lagar som bäst verkar fungera för just människor generellt. Så oavsett var en människa kommer ifrån, de vanligtvis har någon sorts regler, för att alls kunna existera tillsammans. Samtidigt 'säger rena förnuftet' att det är utpressning att försöka bestämma över andra att 'om du inte tror just så här, så kommer du aldrig till...' och det kan skrivas eller beskrivas litet hur som helst. Som en himmel, ett paradis, en plats i vilket fall där 'allt framstår i en sorts förklarat ljus' samtidigt som det är 'en fridfull plats'. Eftersom 'de som inte tror just så', inte 'får' komma dit, då skulle tvingas att sättas på undantag. Henrik vill hellre utgöra ett undantag, eftersom det finns så många olika slags tro. Och de utesluter automatiskt 'alla' vilka inte har 'den rätta tron'. Eftersom han befinner sig utanför, oavsett tro, hela tiden. Om en 'ist' får frågan om vad som händer med alla som inte är anhängare av 'en rätt tro'. Jo, de som är anhängare, vill ofta nog 'ha ihjäl' alla som 'utgör ett hot'. För ett hot framstår alla de som 'inte tycker som de invigda', de redan 'övertygade'. Men tänk om en människa skulle bli det, troende alltså, om ett halvår. Är det därför 'okej' att ta den människans liv 'redan nu'? Hur lång tid har en människa på sig att 'tillhöra' den grupp som till slut avgår med 'segern', och hur vet någon ens vilken grupp som till slut faktiskt avgår med segern? Så om Henrik är släkt med en som är 'övertygad om en ism' och vill kunna säga 'om du inte är med så är du emot oss'. Då frågar Henrik gärna, 'och vad händer med dem som är emot?' Och får svaret 'Dem har vi ihjäl'. Då kan Henrik få för sig att säga något i stil med 'Då kan du börja med mig, eftersom jag är emot'. Då kan släktingen få väldigt mycket att göra. De flesta människor tillhör ju i alla fall 'inte någon liten speciell och utvald grupp'. Henrik tycker om blåbär, bara att han inte är någon anhängare av att plocka bären i skogen. Han plockar dem hellre i frysdisken, i små paket i fruktdisken eller tänker på hur det vore att äta en bit paj med blåbär i. Ändå känner han sig inte direkt som något 'blåbär', trots viss erfarenhet av att 'inte veta nog mycket' om just blåbär. Nu händer det att Veronika ringer till Henrik och hör efter om han skulle välja blåbärspaj, om alternativet vore äppelpaj. Det beror troligen på hur vädret ser ut att bli i trakten av Luleå, där en vän till Henrik bor. Henrik har hört att i Luleå blir det ibland strid om huruvida människor tänker äta bär eller frukt i sin efterrätt. I ena lägret vill en del människor absolut propagera för just blåbär, krusbär, lingon, hallon eller till och med hjortron et cetera. Medan en annan förening mellan individer då föredrar frukter, från 'alla håll och kanter', medan det även finns en grupp där människor försöker som förtvivlat hålla sig som mest neutrala. Att åka lokaltåg verkar 'slå ut' närmast, tendensen att vilja åka 'längre sträckor'. Att värna om just lokal eller närodlat, riktigt dansar fram i ljuset av 'de senaste händelserna'. Vad som menas med det, framgår inte riktigt, utan får nog mest ses i ett ljus av dunkel och 'rena diset'. Parad-isen, rapporteras driva mera söderut närmast kommande vinter. Med det menas ibland isberg, eller 'water on the rocks'. I den gamla filmen 'Waterfleurd' kan hittas en del meningar som har med just mer eller mindre öppna vatten att göra. Med 'kranvatten' menas ibland snor, rapporteras från en by strax norr om just Luleå. Att näsan rinner, eftersom det på slang heter att 'kran' står för 'näsa', i huvudstaden med omnejd. Och i huvudstaden sägs regeringen sitta, trots att en del män länge har hävdat att 'deras bättre hälft' gärna sitter ned då de har något på hjärtat. Att Veronica ibland inte hör vad Henrik säger, beror på att han har då munnen full, av jordnötter. Jordnöt är en felaktig benämning, då det inte egentligen är en nöt, utan en frukt. Den är även fruktad bland exempelvis besökare på konditorier. Som förväntar sig att det som i slät form, likt flarn, förefinns på 'fikabröd'. Det vill säga exempelvis 'wienerbröd'. Att 'fikabröd' alls skulle behöva penslas med en sorts flytande ägg, är en myt. De kan lika väl penslas med vatten, sockerlösning eller vara helt som 'omålade'. Ungefär som en del människor, med andra ord. Henrik blir ibland stående framför ett fönster, hemma hos sig själv eller annorstädes. Visst vill han öppna fönstret stundom, för att släppa in 'mera verkligheten'. Bara att han för det just tvekar. Skall han ta steget, verkligen agera som om han hade någon avsikt bakom, eller bara för att han 'är där', vid fönstret. Han blir ofta stående som obeslutsam, precis på tröskeln till verkligheten. Som att stanna vid ett övergångsställe med eller utan fordon och tveka. Du vet säkert hur förödande det kan vara just att tveka och 'börja tänka', istället för 'att bara göra'. Ibland får eftertanken sin belöning, men just en tvekan minner nog gärna om gånger då ett steg framåt kunnat kännas som 'ett steg bakåt'. Åh, att avstå vad en kunnat göra. Tvekan inför att ta steget och sedan som på en 'signal' åhöra melodin i ens huvud, att inbilla sig ha hört 'men så gör då' och bara för det, gå åstad och 'börja'. På Kreta en gång reste sig en kvinna, mitt i ett skådespel, gick från teatern och hade som behov av 'en nypa luft'. Hon kom inte tillbaka till föreställningen sedan och Henrik, som säkert andra, undrade så vart hon tagit vägen. Men hon berättade inte när de sedan samlades igen, sällskapet, utan teg om sitt plötsliga beslut. Så där kan det vara även för en Henrik. Ställföreträdande för litet av varje får honom att gå fram till ett fönster, som ofrånkomligt erbjudande ett sceneri där han visserligen kan se ut, men tvekar att öppna en lucka mot 'mera verkligheten'.