Sitter som så många gånger förr vaken
Och ser hur kvällen övergår i natt
Undrar för vilken gång i ordningen
Varför jag inte finner ro att sova nu
Trots att kroppen skriker av trötthet

Suckar och ser ut i natten utanför
Där lyser en ensam stjärna 
Mindre än ett sandkorn i universum
Men stor nog för att jag ska kunna se den

Kanske är det ögonblick som detta
Som gör att jag sitter vaken
Medan kvällen övergår i natt
Och ser på en ensam stjärna