Vår Moder Svea på sin tron i fjällen
förärar jag min nationalsonett.
Hon är ju värd beundran med sitt sätt
att blekna i sin junidag mot kvällen.

Hon är väl ej perfekt på alla ställen
och vissa "vänner" har ett konstigt sätt.
Historien är inte heller lätt
och fädren spökar under kyrkohällen.

Jag ropar ändå ut ett tacksamt "Leve!"
till hennes skogar, folk och fän och byar.
När kungen leder hurrarop på TV

och flaxar mot de dunkelblåa skyar,
då sitter jag med Moder Svea bre´ve
och hoppas att vi alla på oss kryar.