i Bångstastugan i Nykvarn Går Olga in och väcker sina barn.

Men Anton vaknar sent omsider, för han har drömt om bättre tider.

Hans dröm den var så ljus och skön.Om vita lakan, och ljusa rum.

Och vinden fläcktade l tyllgardiner. Ack vore det ej blott en dröm!

Han vill berätta allt han drömt.Men fadern han vill ej förstå.

Han svarade med orden. ”Av drömmar blir man inte mätt”.

”Nej Anton håll du dej på jorden” Arbete är ett bättre sätt”

Men djupt i hjärtat,Anto gömmer sin framtidsdröm som han nu har.

Och aldrig någonsin han glömmer.

De ord som sades av hans far

Arbetarna startar en förening.Koperativas dörr slås upp

Man börjar vakna.Man slår sig samman. I varje hjärta tänds ett framtidshopp.

För barnbegränsning man börjar propagera.Men alla var ej lika nöjda.

Och kvinnorna dom demonstrera._Men männen ville inte sluta fröjda!

Men prästen uti kyrkan höjde näven! MAN FÅR PÅ HÄLLEBERGET!!

INTE SPILLA SÄDEN!

Man kämpade för arbete. Och stred för högre löner

Den röda fanan höll man högt, och sjöng,   ARBETETS SÖNER.

Ett fosterbarn var Frida, och hon kom Anton nära.Så går det som det brukar gå.

De i varann blev kära. Då kan man inte leva i kyskhet och i tuckt.

Och följden utav detta det blev en kärleksfrukt..

Men Anton han tog värvning, för han blev arbetslös.Och Frida lämnas ensam.

Hon fick en liten tös.

Hon utsattes för skvaller, och utav ont förtal. Det viskades ock pekades,

Det där var en skandal!…

När kriget kom till världen, man både frös och svalt, man kan så lätt bli vedtjuv

när vädret är så kallt. På fälten stal man rovor, för det var inte lätt,

att fylla barnamagar, det fanns ej annat sätt!

När Anton kom tillbaka då rådde det stor nöd.

För Spanskan gick i landet  Och spred sin onda död!………

Hos Astrids morfar Albert hon hade hälsat på.Det var så svårt för Astrid,

hon kunde ej förstå, att Spanskan tagit Morfar , hur kan hon göra så..?

När Anton sent omsider berättar för envar, när det är fest i parken,

att han är Astrids far. Till Nykvarnsvalsens toner, de famnar om varann

Och vandrar ut tillsammans hand i hand.

Anton han fick jobb på bruket som tvåans smörjare. 

Men då det hände sej , att strejken började.När strejken sen var över.

Ock ropen ebbat ut.Så kan då äntligen , hans dröm bli sann tillslut.

Till nya Åldringsstugan går Antonin en dag.För att besöka fadern,

som blivit ganska svag. Han tittar upp på Anton och sa ”Du hade rätt”

Om blommig spetsgardin ”Mitt rum är ljust och vackert och sängen är så fin”……

Så slutar vårat drömspel.Men långt  långt här i från, Så finns det folk som kämpar,

för frihet och för bröd! De slåss för överlevnad i land av ond bråd död.

För folk i andra länder känn Solidaritet .Så fatta era händer i djup gemensamhet.

Så tänk på dom som lider och sluta med en sång.Så märk att deras kamp

var våran kamp en gång.Då först kan denna dikten äntligen ta slut.

Så hylla dom som kämpar med en tyst minut.………

Johanna    Den 24/3      1988 

LEV I FRIHET…………