Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hatt och stav och ränsel

 

så började min pilgrimsvandring

stegen på jorden

kravlande och stapplande

ur moderkakans efterbörd

där min ande fick sin första luft

vid

tallhedens barrtäta morän

ökentorkans sandhetta

permafrostens köldstäpp

i varje andetag och steg

i varje fingersticka, valk

nynning om närvaro

ogripbar stor

tvärs igenom tillvaron

traskar trampar

tassemarker träsk

sjudande inuti 

när vindpusten i löven

blottar dalens älvlandskap

när vadställets vatten

lindrar fötters hetta

i tacksamhet

 

större

mycket större

än min ansträngning

vill jag famna

och uttrycka

glädjen att få vara

och få bli

 

sträckan som är kvar

vet jag just inget om

så står på tå

nyfiknar jag

söker utröna

var och vart och hur

mellan dikesrenars milstenar

kanske är det

återföreningen

jag åtrår

 

 

 

 

 




Fri vers av Per Rydberg
Läst 347 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-06-07 12:31



Bookmark and Share


  Feminaz
Så fulländat fin dikt om livets vandring från början till evighet.
2019-06-09

  lodjuret/seglare VIP
Var och en som någon gång beträtt marken i en skog, vid sidan av en asfaltsbeklädd löpslinga (lätt påtänd mera kvällstid) kan känna hur 'livsandarna' kommer att få sitt verkliga utlopp och i texten ovan ges ett hum om hur just det kan vara. Om en människa inte slutar sina dagar där i skogen, även mordet har för länge sedan hittat även ut i naturen och är inte på något vis 'ett nytt påfund', som en del trygghetsnördar har fått för sig. Inte ens där kan en vara 'trygg' för vare sig rörd känsla eller teknik.
2019-06-08

  Larz Gustafsson VIP
Så du är en pilgrim?
OK...När blev du frälst?

2019-06-07
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg