Den mulna himlen och regnet som smattrar mot takpannorna

När hon vänder blicken mot innertakets fönster bjuder regnets rännilar en stunds respit

pärlor av regnvatten mot den blanka glasytan ger sorgen tröst

bildar mjuka mönster av skiftande vattenformationer

som ett naturens kalejdoskop i hennes blickfält  

en vildvuxen längtan att få krypa inombords och låta tårarna få rämna en stund

lättnaden över det avdramatiserande som regnets skyar ger

och så vilan

vilan från krav och måsten

erkännandet

när sorgen får ta det uttryck

den behöver

© Birgitta Wäppling, 8 juni, 2019