Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lit de parade

Dag läggs till dag lika fort som dagarna försvinner och medan jag står och tittar på hur smörblommorna blir fler under tiden jag står där vid ängen klämmer jag på min hals för jag har tid att klämma på min hals och också på armarna, och jag känner hur musklerna förtvinas och på den lilla radion jag håller mot mitt öra som italienare brukade göra när de hela tiden ville lyssna på fotboll pratar man på om drälltid och nolltid och om att välta kor med blotta ögat - och man skrattar högt, nästan för högt. Jag är hemma i mig och hemlös, nomad och alldeles själv i ett purgatorium och jag är eskapist i en blommande epifani och med skottkärra att lägga min kropp i att dras av mig och ingen annan. I mig ett fragment av nattens dröm om råttan som var polkagrisfärgad: plötsligt mindes jag den som ett gullregn vid hasselskogens slut.

*




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 170 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-06-08 17:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson