stilla faller regnet som tårar
över dagens andetag
hur kan man bli så ljudlös
när man lever
hur kan man bli så stillastående
som ur is frusen
är man levande då
levande död
som ett under efter försteningen
börjar man röra sig
droppar kluckar
ringlar sig över allt dött
och små stjärnor slår ut
under de första stegen
så är det att leva; man dör och dör
och springer fram
på nytt, gnolande
vill bo på en ö