Får jag vara med dig
när verkligheten nalkas
Vi kan ju samsas här på rampen
och ta emot teatermånens vackra glans
En gång i barndomens nejder
hängde igenkänningsspegeln mitt på estraden
och hjälpte till att porträttera det blommande silverårsträdet
där man kunde hålla sig fast i den runda azurstjärnan
och ignorera att det bildats ett svart hål under den
medan ett tungt Xian-poem följer med oss
in i det kommande livets gångar
för under dessa arbeten att förbereda sig
inför morgonens nästa roll
måste man ju också få finnas till
I Tiden