Universumdjupt tycks andetaget,
som söker syret för själva livets skull.
När mörkret tär på både tanke och kropp
dyker själen ut i otidshavet.
I dvalans sfär där mörker och ljus möts
hör du hur en gång skapade stjärnor
sjunger själva livets sång, också din.
Du är till och du andas,
Du betyder!
Och så faller morgonljuset över din nya dag.