ÄckletDet är fruktansvärt hemskt att vara människa. Det blåser ute, vilket skapar ett kaos inom mig. Jag kan inte vistas ute i naturen på sommaren. Grönskan och blomningen gör mig psykotisk. Det är hemskt med alla människor i affärerna. Jag drar för de tjocka mörkläggningsgardinerna och spyr. Jag kan höra hur mina fiender tänker ont om mig. Djävulen och hans vidriga demoner är ute efter mig. Det är oerhört kallt inomhus, jag har täckjackan på mig. Jag har inte varit ute på 4 månader, isolering är livsfarligt. Jag vet att detta livet är ett straff för något jag gjort i ett tidigare liv. Det är kolmörkt inomhus, och jag trevar efter en burk vita bönor, jag lever på konserver, riktigt äckligt. Sommaren är ett avskyvärt genomkommersiellt event som gör många människor psykiskt sjuka. Jag hör hur grannarna bråkar, är det egentligen mig de är förbannade på? Jag har inte tvättat mig och borstat tänderna på 2 år. En olycksalig bekant kommer med mat till mig ibland. Min mamma och pappa slog mig blodig under hela min barndom och ungdomstid. Storebrorsan bankade mitt huvud i cementväggen. Jag förtjänade det, för jag vet att jag är en ond varelse. Men till slut fick jag nog och dödade min familj, jag sköt dom med pappas älgstudsare. För det vistades jag på rättspsyk i 20 år. Det var en lycklig tid i mitt liv, att få umgås med andra hypersjuka bröder och systrar. Nu för tiden väntar jag bara på att döden ska infinna sig. Självmord tycker jag är högst motbjudande. Någonting för fegisar.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 130 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2019-06-09 15:22 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Jag är gränspsykotisk, ADHD, Aspergers... Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Angående att tänka positivt på det sjunkande Titanic Från festlig idyll till ett obeskrivligt helvete Se alla |