Redan medlem?
Logga in
Rollen
det är en krävande roll sa teaterchefen och viftade med manuset. tror du att du klarar den? kan du visa mig ett prov från din dag ---scenen är din
när strålkastarljuset naglade fast mig vid golvet, tog jag några steg uppför trappan. den gröna mattan sträckte sig som orm uppför trappan mot galleriet ovanför. det var en sekelskiftesmiljö med skymningsmålningar. det var en plats där gränser luckras upp, där saker och ting smälter samman: naturen och kulturen det förflutna och nutiden.
jag såg mot tavlan som hängde på den vita väggen. fåglarna illustrerade dagen som gått ur händerna och det var många som flockades på tippen, alla var uppspelta av värmen och brittsommarsolen -- en genuin glädje fyllde mig, jag var så fullständigt uppslukad av nuet och känslan den hade jag av hela mitt hjärta velat dela med dig älskade klokuggla.
du ska veta du är den ende jag tror på. du är alltid densamme och lever så starkt i minnet. jag är så glad att du känner likadant vad är vi utan våra minnen, våra drömmar och de lyckliga skratten. oavsett trappdammet dansar i soldiset, så genomströmmas jag av viljan att utplåna alla gränser, som hindar människor från att leva.
men ett är säkert trötthet kan vara både psykisk och fysisk. jag måste sova mycket för att läka, efter alla märkligheter i Spindelmannens värdshus. fysisk trötthet är däremot behaglig och stärkande, medan den psykiska är inskränkande, stärker mig med vännerna som av outgrundlig anledning fått problem av olika art. inget jag kan göra åt, men på något vis har vi funnit varandra i problemens vindlande korridor. tålamod är en gudagåva och det vet jag du har älskade uggleben saknar dig så tiden värker. Schackbrädet har du ställt undan det, nä jag vet hur skulle du haft möjlighet... var hos en vän med valpen och maken efter olyckan svår, många år sedan eget lastbilsåkeri, men börjar bli glömmen. lyssnade men hörde ändå harmonin så kruset på vågorna stillnade och såg hjälpen hon får, blev varm i själen att det finns syskon barn och vänner som finns där, tänkte därpå jag stod i kön på köpcentret
plötslig infann sig de två levande. deras skratt berörde mig och varandra med sin glädje, men inte skymningsfåglarna som enbart plockade i fjädrarna på sina bröst.
som en frisk fläkt var de två levande eldslågorna i vimlet
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
morgonstjärna
Läst 231 gånger Publicerad 2019-06-09 17:42 
|
Nästa text
Föregående
morgonstjärna
|
