Du föddes med navelsträngen runt halsen.
Långsamt blånande
trodde du dig trygg
men din livlina höll dig fjättrad
likt en gårdvar.

Att det som en gång utgjort betingelsen
och grogrunden låst fast dig
såg du inte
nu sedan du flämtande dragit det första egna andetaget
och förnummit friheten
så berusande och stark.

Att solen går upp och ner
och att himlarna vrider sig
behöver ingen lära dig.
Inte heller ditt språk
vars sanning endast du förstår.

Lamslagen formades du till oigenkännlighet
av våg på våg som vandrade in över dig
och sköljde bort det skrik
som borde ha skallat ur din strupe.