Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kluckande vid ensamhetens brygga

Mina upptrampade skuggor.
Ingen mig minns.
Men i dina mossgröna ögon kärleken finns.
Havsvågens maneter sköljer in mot land.
Murgröna och grankvistar omsluter mig samtidigt
som enkelbeckasin och rockor i stillsam gråt
vaggar pärlugglorna till sömns.
Björnbär din kyss smakar, om än med inslag av försvunnen tid
då prärievargen och tystnaden ett eko genomsyrar natten.
Fundersam men samtidigt tankspridd du vill fånga
drömmarna i din fjärilshov. Men allt som samlas är
förmultnande vinkorkar som berättar sin egna historia.
Flamberade ögonblick av liljekonvalj våra vägar åter möts.
Vi sakna oss själva i varandras spegelbild.
Frenetiskt vi försöker klamra oss fast bland hala klippblock
av trygghet.
Blunda min vän och jag ska bevara denna stund
vördnadsfullt som övergiven harpalt i mina händer.
Där leguaner vaktar sina ametist grottor är jag där och inväntar dig
du mitt livs vänskap.
Porslinsdockor. Din hud så kall som porlinsdockor.
Men i ditt hjärta de vilda lodjurens själar finns.
Blunda och känn doften av saknadens hos gråtande orkidé.
Men körsbärsträdets rosa skönhet för oss för evigt blomma,även när näktergalen sina sista andetag tar.
Ensamhetens skuggor ömsar bekräftelse i dimmans vita tigrar.
Drivved. Mitt hjärta som väderbiten drivved.
Av livet erfaren så som trädets årsringar.
Du torkar bort mina tårar och jag anar lemurernas återförening
någonstans där livet ännu inte börjat.







Fri vers av Black raven VIP
Läst 131 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-06-10 02:42



Bookmark and Share


  in effigie VIP
...orden löper vackert genom din värld..
2019-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP