Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Följet.

Dagens dialoger utgår ofta från den enskilda individen och dess ansvar. Och att den personen du är, är den du med eget arbete tagit dig fram med. Sällan talar man om hur vi ständigt och frenetiskt, om än så omedvetet ändå är med och skapar nya celler, nya tankar, nya idéer just bara i den riktning vi tillåter varandra att tänka. Utifrån vilket utrymme vi skänker.

Men hur ofta talar man om hur smaken av ört från grytan man åt tillsammans med ett sällskap som skänkte en både nyanda och andra färger i rummet? Den gav plats åt helt nya pusselbitar lagom till kvällsläsningen av boken vid nattygsbordet. Och kunde aldrig smaka så gott som vid just det precisa sällskapet.

Varje kristall av positivism, läkedom och sund eftertanke skänker vi i de sällskap som är som gjorda för varandra. Varför skall sådana stunder vara så ändlöst svåra att hitta? Varför lever de flesta av oss i en fullständig öken.

Jag tror att det är våra tankar som styr just hur vi skapar möjligheter att leta. Också minnen från det som gav upphov till blockeringar. De som skyddar sig, på grund av gamla erfarenheter. Men också just de tankar, som gör att varje dag riskerar att se precis likadan ut socialt som den föregående.

I mitt fall, blir utmaningen att försöka urskilja följet. Och inte alla markörer som mest bara ser ut som fastspikade igenbommade dörrar. De som sett ut ungefär så sedan ett decennium tillbaka av nån anledning som jag inte förstår. De må vara extremt svåra att se, de där sociala markörerna, men det borde finnas en liten röd tråd att urskilja någonstans, i varje vrå. Och det är ju alltid nåt.




Övriga genrer av Mirabellines godnattsagor under träden. VIP
Läst 33 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-11 07:26



Bookmark and Share


  Bengt Malmsten VIP
Jag ska börja nysta i dina "röda trådar". Det ska bli intressant.
2019-06-11
  > Nästa text
< Föregående

Mirabellines godnattsagor under träden.
Mirabellines godnattsagor under träden. VIP