Tornseglarna håller sina skuggor tätt mot kroppen
för att sedan, helt plötsligt
kasta dem vinglöst utför
rörelsen rinner längs husväggen
och svindeln som fattar tag om dig och vrider
känslan som en jordglob, om sin axel
nu är vi i ett annat land
huvudena neråt
och åkrarna i sin utsträckthet
som styckade pälsar där under
gråten är bara en harpalt
som just väckts ur bottenlös sömn