När man gör det till en regal
att betrakta sig i en spegel
föranleder det reflektioner
om ens egna attraktioner.

Ögon öron, mun och näsa,
den bilden är lätt att läsa.
Tungan är ett komplement,
som utsträckt ett signalement.

Allt detta är detaljer bara,
kommentarerna kan man spara.
Men när det blir tal om att strippa
kanske man helst skulle skippa.

Spegeln kräver ett helhetsintryck,
plaggen tas bort med några ryck.
Så står man där i naken-format,
undrar – vad menas med underbart?

Axlarna, nåja, får väl gå an,
armar och händer – är det en man?
Bröstet/brösten finns att beskåda
om det gäller ett eller båda.

Midjan kan anas i alla fall,
magen tyder på samma mall.
Vad är det jag ser mellan benen?
Någonting för att mata renen?

Åter till benen, lika som bär,
tar ett steg i taget, ungefär.
Fötterna visar stabilitet,
även om felsteg är till förtret.

En granskning minsann, från topp till tå,
men knappast något att lita på.
Åren går, allting förändras,
ingenting kan återanvändas.