Yviga fält av vinter
fjolårsgräset visslar i blåsten
ett ljust brus på avstånd
din blick i en fågels skräckslagna öga
ansiktet ett barns, den oskyddade kroppen
en hares flykt över asfalten
och tiden lika blek och slät som regn
timmarna drar ihop sig
till en natt av vallmo och saltvatten
en bädd av främmande örter
sov, osårbara
tills ingen jord finns kvar