Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Busstankar 2


Mänskligt och omänskligt

1.
Min egen förändring skedde gradvis och var knappt märkbar
Din förändring kom plötsligt och oväntat som en hagelskur en sommardag
Under tiden jag sov hade du ömsat skinn och stolt visade du upp ett nytt morgonen därpå
Skräckslagen föddes jag på nytt skrikande, gråtande precis som en nyfödd, fast denna gång utan navelsträng

2.
När bebisar visar sitt missnöje så gråter dom tills dom får mat eller blir tröstade
Det skulle möjligen uppstå förvirring om vuxna meddelade omvärlden vårat missnöje på samma sätt som bebisar gör

Men skulle det inte vara befriande om gråt var lika socialt accepterat som skratt.
Om arbetskollegor grät en skvätt tillsammans vid kaffemaskinerna på jobbet och i fikarummen
Skulle inte skrattet upplevas som mer sant och hjärtligt om möjligheten att gråta var lika stor

Men gråten är endast accepterad vid enstaka tillfällen och vid särskilda inrättningar såsom i en kyrka, sjukhus eller i en biosalong
Vi kan t om välkomna gråten där den hör hemma

Om du istället hör någon gråta bakom ditt säte i bussen uppstår en situation som vi inte vet hur vi förhåller oss till
Som om den gråtande då brutit det sociala kontraktet och vi andra ser oss oroligt omkring som vilsna hundar

En känd komiker har sagt " vi är bara regndroppar på en vindruta".
Det är tröstande ord för mig.




Fri vers av R.pupkin
Läst 185 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-16 15:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

R.pupkin
R.pupkin