Redan medlem?
Logga in
Peters parentes
Nu står jag som den vise den ensamme dåren i en liten del av tiden och talar mitt språk
förstår man min fråga vem blir först att ropa ett svar på andra sidan bäcken drömmer skogens vind sin skreva öppen
de hästar som jag ridit är inte längre vid liv de fantasier som jag reste ikapp fick aldrig skriften fånga de trofasta var aldrig de många de sanna var alltid de förgängliga de modiga försvann redan innan de visat sin kraft.
Fri vers
av
Peter Kohlm
Läst 199 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-06-17 19:41 |
Nästa text
Föregående Peter Kohlm |