Morgonen och de där sista timmarna innan barnledigheten som skulle vara hela tre dagar.

Men vad skulle vi göra. Vi drar till Norge...Oslo sa jag och tyckte det var helt rimligt. Typ fyra timmar och till ett annat land. Sagt och gjort. En snabb packning och iväg till bilen. Träffar tant med hund och pratar lite. Har ni hundpass frågar hon. Vi skakar på huvudet och får en ramsa om karantän, vetrinärintyg och lämplighet som hundägare. Vi lite krumma i ryggen mot bilen. Vad gör vi nu? 

Vi bara drar åt något håll. Efter några minuter säger du Omberg. Vi har tältet i bilen. Absolut svararjag innan jag ser de mörka skyarna över berget. Du säger Varberg. Det duger säger jag. Efter dryga tio mil och i Jönköping beslutar vi oss för just Jönköping. Googlar upp hotell. Åker dit skakar på våra huvuden och bestämmer oss för Gränna som bara är fem mil tillbaka. Googlar hotell medan vi kryper fram i en oändlig kö. Hittar till slut som tar hundar. Fine. Checkar in väldigt nöjda. Tar en prommenad och hittar bra matställe i hamnen dit vi tänkte återkomma under kvällen. Vädret fantastiskt. Gränna, småstadigheten som i en ask. Lite vila på rummet innan matdax. Går mot hamnen och alla deras krogar...som visade sig stänga klockan 20.00. Vi som frågetecken, kanonkväll vädermässigt, Vätternrunda och massvis med folk. Men stängt. Blev tipsade om ett ett Pizzahak. Rusade dit men de stängde 21.00. Fann till slut ett ställe som var öppet. Blev helnöjda och satt ute och vinkade till förbisusande cyklister. Det blir inte alltid som man tänkt. Det blir som det ska.

På hemvägen sken solen över Omberg. Vi slog upp vårat tält. Från slott till koja. I solnedgång satt vi vid Vätterns vatten och såg solen stilla sänka sig. Färger och energi fyllde allt. Även oss. 

Det blev som det ska.