De långa korridorerna
nypolerade golv
rollatorn till matsalen
bruna bönor idag
de vita rockarna talar
och ställer frågor
jag lever på minnena
men är lite svag

Det tysta rummet
medicinen på bordet
och blommor i en vas
från barnen i går
en säng och ett bord
en nedsutten soffa
är allt jag äger
och några slitna sår

Väggarna är kalkvita
jag minns mina tavlor
men de får inte plats
på nådens sista resa
transistorradion låter
är allt jag behöver höra
fiskmåsarna utanför
de skriker och är hesa

Sjuksystern är trevlig
hon låter mig få hållas
får vara vaken om jag vill
i svårighetens blund
nätterna är en plåga
det är då minnena florerar
mina vänner och min familj
och hemmets ljuva lund

De långa korridorerna
sista resans tripp
transporten står utanför
dags att ta farväl
hela livet passerar revy
precis som det sagts mig
ljuslågan den falnar nu
en något sargad själ

(Copyright © ULJO)