Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vårt besynnerliga vi

det är du som solen griper
det är jag som i tungor talar
om ett ansikte utan skuggor
bortom dalen, invid den
bottenlösa baren

som en häst på gröna ängar
som en sten i uppsprätt bröstkorg
var för sig är vi densamma
men tillsammans är vi ingen

vi är
som slutet på allt liv
det liv som svävar
medan resten av er
störtar

*splash*




Fri vers av henke_r
Läst 297 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-06-18 15:01



Bookmark and Share

  BenGust VIP
Vi är i grunden ensamma.
Men finner på nåt
outgrundligt sätt botten
i oss som klingar likt
botten i andra.
2019-06-30

    ej medlem längre
Sten i upprätt bröstkorg gillar jag bäst!
2019-06-20

  Lottie Ålhed VIP
Intressant. Säger något om dubbelhet.
Kärlek och besatthet. Kanske lägger jag in för mycket i det hela men så är det väl med riktigt bra poesi. Applåd!
2019-06-20

    ej medlem längre
En fascinerande text som ger mig en något annorlunda tolkning efter din bearbetning. I min läsning undersöker den människans ensamhet och längtan efter lycka. Vi kanske finner den, skenbart, i gemenskapen. Paradoxen är att vi alla är ett vi i denna delade upplevelse. Och slutet kanske är just så, ett magplask ner i en ny verklighet där vi omprövar allt vi tidigare trodde oss veta. Gott så!
2019-06-19

    ej medlem längre
Det kollektiva jagets oskärpa i egenterapi, att bota sig själv under ordens rigida tyngd, och till det ett egensinnigt slut. Svårtolkat ...
2019-06-18

    ej medlem längre
Så skönt att se att du håller igång.
2019-06-18

    Sefarge VIP
Det tillslutande
Det omslutande
Och det till synes
avslutande?
Bravo!
;)



2019-06-18
  > Nästa text
< Föregående

henke_r
henke_r