Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dunungar


Lupinerna står där och skäller som råbockar i försommarnattens ljusa krumsprång. I alla fönster vispar florstunna gardiner, blåmes och rödhake. Vinden rufsar som en kärleksfull hand i håret på barnen som springer över ängen och jag hör fragment av minnet av byxorna och blusarna som frasar ute på tomten. Jag står och borstar tänderna och tänker att det går inte att fatta och begripa att jag promenerat omkring som en liten pojke och böjt mig ner, plockat upp något från marken, en sten eller en blomma, kanske en pinne, kastat iväg det, vänt mig om, sprungit ett stycke, hoppat lite på ett ben och sedan satt mig ner i gräset eller på en bräda och gäspat, att det var jag.

*




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 214 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-20 08:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson