Existentialismen fick sig en liten törn.

(Sartre skickade vi ut i hotellkorridoren.
När han blev för tröttsam.)

Under våra diskussioner om livet.

Med denna enastående son.


Som har ett intellekt som är få förunnat.

Som är min bodyguard i livet.


Ingen kan sätta mig på plats som han.

Oavsett andra blåljus människor.

Och detta är min son!


- - -



Dream Theater går upp.

Och spränger sönder livet så vackert.

Närmare Gud kommer jag nog inte.

En Blue Ray skiva live.

Så perfekt i min musikervärld.

- - -

Och ångesten om min bakgrund.

Han har inte ens chans.

Han är dödsdömd i dessa lägen.

När jag umgås med min enastående son.

Jag kommer inte låta demonen vara nära mig.

Jag bara flyger så fritt.

I Gävles vackra sommarnätter.

Där myggor biter oss.

Och vi har sceniska vyer över vattnet i Bottenviken
när vi går och pinkar.

Och äter livets kebab i festivalområdet.

Bara varma vindar som sköljer över oss.


När jag får umgås.


Med min så älskade.