Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dikten är skriven i affekt. Kvinnan i dikten framställs på ett sätt som jag idag tar avstånd från. Jag har inte ett ont ord att säga om den här kvinnan idag och äh inte då, jag ville bli av med känslorna så jag testade att skriva en dikt, min första


Farväl nonsens

OBS se ingres

Sorgens faser är en illusion,
Jag känner bara ilska,
Jag vill inte, det är inte min intuition,
Jag gav dig allt jag hade, in i det sista

Ditt svek, var inte ditt val att lämna,
Det var att du väntade tills jag blev sjuk,
Om du erfarit en annan känsla,
Än att du enbart älskade mig vid behov,
Bör du fundera på om ditt hjärta är mjukt,
Allt var redan Svart, det blev kroniskt efter alla skov,

Innan det var svart, var det mulet,
Mer passande att då ta det beslutet,
Ensamma äro vi födda, ensamma skall vi dö,
Men jag var ingenting annat än en krycka,
Vars hela existens tillägnades din lycka,
Att vara din krycka, slitsamt för en man,
Allt jag gjorde blev i slutändan ett leende,
På dina läppar, till ljudet av knaster
Av en sårad själ som stod i brand,


Ett par veckor gick, och du var förälskad på nytt,
Kanske är det jag som är den konstige,
Som inte förstår hur mina ord blev hans,
”Jag älskar dig”
Sorgset förstår jag att frasen för dig var sann,

Dina ord känns för mig som lögn,
du kan inte ha älskat mig,
kärlek är mer än uttalet av en fras,
När du så obekymrat såg på,
när mitt hjärta gick i kras.
Jag blev sjuk och behövde behövde dig då,

Man lever och man lär, men kärlekens essens,
Är inte att säga tre ord och förvänta sig,
Att en annan människa slits sönder för dig,
En sådan tro, vore enbart nonsens,
Åh, vad jag avundas dig, som inte behövt älska.




Fri vers (Fri form) av Preech
Läst 188 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-20 22:14



Bookmark and Share


  Lena Staaf VIP
Fint skrivet med vibrerande känslor.
2019-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Preech
Preech