Nu är klockan middag snart
eller nästan fyra.
Bordet dukat är och klart
medelst sött och syra.
Snart är inte något kvar
av den mat vi lagat har
här i hemmets hyra.

Snart går middagstiden ut.
Det som nyss blev slukat
går som vanligt mot sitt slut
som det alltid brukat.
Lika fort som livets lopp
har det goda ätits opp,
det som nyss var dukat.

Denna måltidsmetafor
får mig att besinna
huru hastigt tiden går,
att den snart skall hinna
fram där sista klockan slår
och det sista målet står
färdigt att mig finna.