På åskådarplats

ovan molnen högst upp på

berget sitter  han

huvudet mot bröstet där

ingen kan se tårarna

begrundar livet

som pågår långt därnere

hjälplöst förlorad

i vetskapen att inte

kunna påverka något

av betydelse

i livets slutminut finns

bara en tanke

att de efterlevande

minns hans goda avsikter

blir avbruten av

en röst ett par ögon en

vänlig framsträckt hand

sjävömkan min vän finns tid

för att ägna sig åt sen