Vid minnesstunderna
då vi gör uppehåll i morgonslitet
och har vårt särskilda korum
präglade bakom den sammanbitna tystnaden
låter verkligheten vår vardag speglas
genom nya kontexter under vita nätter,
rykande skorstenar och hymner till solen
Snart avlossas ett intryck långt utifrån
och slår en i ögat
Vi ser rakt upp för att
ögonen skall få nya horisonter
Snart stirrar våra ögon åt en himmel
som aldrig vill sluta sig
Solen byter kurs och möter en skog i juni
Fågelsången möter verklighetens tysta gölar
medan jag är på flykt till platser längs samma skogsväg
Himlen blir en drake som med iskalla rymdmoln
bombarderar mina kläder
Jag får ändra kurs och gå in på den stigen
där grenar befinner sig i trance
strax före lövfällningen och därmed ingen mera tyngd
så att jag överlever skymningen