När allt är som det är.
Så är det svårt att se igenom bilden.
Även då vi bränner hål i den,
och ser rakt igenom.

Slå på ljuset.
För jag är så trött på detta mörker.
Känslan doftar, nästan stinker.
Och jag kan inte hantera den.

Viska min vän,
för allt skrämmer mig.
Då jag är född orädd.
Inget skrämmer mig.

Nägot existerar.
Det ger mig hopp,
ett leende.
Något annat.
Och det känns så bra.
Det är där jag är idag,
där jag vill vara.
Bygg murar med mig,
hjälp mig att försvara.
Mig från mig.