Velande åksjuka drar i nödbromsen
för ännu ett inställt äventyr
till Samarkand.

Jag vill bara vila mitt huvud
mot ditt hjärta en gång till.
Du vet ro är mitt mellannamn
och saknad kommer alltid.
Tillsammans med kärlek.

Vi kretsar runt varandra,
det måste du väl ha märkt.
Vi har ju alltid allt, det ser jag nu.
Så låt oss betagas av nejden,
vågorna, de vajande träden
och min inbjudan till sommardrömmar.

Solen hinner vi se hela dygnet om vi vill.
Låt oss ta en tur till syndafallet
efter en strapatsrik mardröm i staden.
Detta vemod.

Om vi aldrig fallit hade vi inte behövt
resa oss,
eller ens gråta ut.