Jag trodde att det här året
Hade läkt det stora såret
som rispades upp inuti
när jag fick det där samtalet
Samtalet som ingen någonsin vill ha

En rutinundersökning som alla andra
Följt av ett samtal
”Det var cancer”
Det vrider sig i magen
Det är likt en kniv som vrider och
skrapar inuti
Sedan blir det som myrornas krig
i huvudet
Tankarna blir som ett ändlöst garnnystantrassel
De inre Frågorna jag ställer till mig själv blir för många,men jag hinner inte sortera.
”Vad händer nu? Hur sjuk är hon? Kommer hon att överleva, eller dör hon ifrån mig nu?”
Det finns inga svar. Inte än.

Känslorna åker bergochdalbana
Det går så snabbt att bergochdalbanan nästan spårar ur.
Utan att jag vet varför
Börjar hela kroppen skaka
Jag kan inte sitta still
Därför går jag fram och tillbaka
Tills jag ramlar ihop
Jag orkar inte mer
Skriker rakt ut
”Nej, nej! Hon får inte dö. Inte hon”
Sedan kommer tårarna
Dom stannar i flera månader

Operationerna avlöste varandra
När sommaren kom,
En tid som man egentligen skulle glädjas
Men jag hatar den
Den jävla sommaren
När hösten kom, var det som att
lugnet segrade
Men varenda år när den jävla
sommaren kommer tänker jag
på det där samtalet ingen någonsin vill ha

Jag trodde att det här året
Hade läkt det stora såret
som rispades upp inuti
när jag fick det där samtalet
Samtalet som ingen någonsin vill ha
Men vet du va’?
När andra man älskar hamnar där
Då är det som att såret aldrig läkte
Jag hatar den jävla sommaren