Poängen jag vill framföra, är ett enkelt budskap som jag tror att alla ni vill höra,
och det är att mitt i depressionen kan man ändå känna glädje, och förföras tills det enda som känns är ett diffust pirr i magen,
Du vet ett sånt där pirr som man hade i tonåren,
kan göra en vuxen man tagen,

Skönhet och glädje är inte min naturliga essens,
Men när jag finner det i någon är det som att den sovande själen tänds,
Skörheten kommer som ett brev på posten när en känner dessa känsler,
Turligt nog så har vi postnord, som inte är kända för tidiga försändelser,

Jag tycker att du är en spännande person, som inte styrs av av normer,
För människor kommer i alla olika typer och former,
Men du ignorerar dessa, men till kvällen så är du trygg nog, du somner,
Allting som jag beundrar hos dig är kvalitetér som jag själv brister,
Kanske hade platon rätt angånde kärleken, och tid som spenderas med dig får ditt sätt att vara att fastna i mig som klister,

Du är glad, jag är glad, jag vill att vi ska vara lyckliga tillsammans,
Och vad det verkar så vill du inte bli någon annans,
I snart 30 år har jag alltid varit den som fegat ut, när det kommer till att uttrycka mina känslor till de jag tycker om,
Det ska blir ändring på det, när vi ses nästa gång,
Välj glädje, välj lycka, välj mig.

Det får vara nog nu, jag kan inte ensam sjunga mitt livs sång.