Den sista gången du satt i din mors knä
utan att veta att den skulle bli den sista
att du skulle bli tyngre, längre, otåligare
och hudens syrliga rispor
bli tystnader i tusental

kärrsångaren sjunger sina minnen
av det varmaste landet
där ska finnas en skog och en sjö
och slätter av prunkande sorg

där springer ett barn
du tror att du minns
och omfamnar, omfamnar
avstånden, luften
ditt hår luktar nyskördad honung
din nacke stillnande blod