Rödhaken och talgoxen kvillrar som en likström. Ett lokomotiv på ett stickspår i gräset och jag tänker mjölk om min tungrot, honung i svalget. Det regnar sniglar ur träden, valpar hoppar i rabatterna och alla tänker på sex och mun om mun och jag vrider och vänder på mig, roterar motsols om min egen märg och i mig kluckande tarmar och om mig atrofierade leder och muskelnystan och fettvävnad. Talgoxen pickar som en symaskinsnål, rödhaken slår undan benen på mig och jag svävar i mörker utan ljus och i ljus utan mörker och jag tänker ved, jag tänker ved och jag tänker sump, men menar kompost. I väntan på mammas filt mot torr hud, i väntan på kistlock kippar jag, hävdar mig, häver mig, spottar upp mig. Det är ett under att jag står. Att jag står ut, ännu slår ut.

*