Mina dagdrömmar har blivit barnsliga
De har inte hängt med min mognad
Herregud, i min ålder är vi färdiga med självhävdelse, hjälteroller och andra fånerier
Ärligt talat är dagdrömmarna numer mest till besvär
Det värsta med dem är att de får så mycket uppmärksamhet
De tar tid från mina vuxna funderingar
Vad kan jag göra för att få stopp på dem?
Från ”Irriterad vuxen”