Det hörs ofta när en talar om framtiden,
Metaforen om att välja den rätta stigen,
Spörs av en annan, van att bli omfamnad, och få beröm för de ständiga kliven. Katastrofen är ett faktum, om jag för uppmärksamhetens skull hämtar kniven, Förstörs min trovärdighet när jag inte använder den, den ligger där övergiven,

Matadoren ville inte skada tjuren, och skonade en till tjurs liv igen,
'Spöas på' är vad den arga mobben skriker angående den illojala matadoren,
En hel arena vill se honom tortera ett djur och det är han som är 'dåren?'
Vill ni dra mig efter en tjur, för att sedan strö salt i såren, så går inte den,
Ett fel som begåtts i den mänskliga evolutionen är tron att vi kan behandla andra, som om deras rätt till berget, gräset och floden inte är densamma som för oss alla andra,

Jag tar gladeligen smällen om det innebär att en oskyldig individ slipper tortyren, Dag ett klaras av lätt, om jag står ut tills jag dör blir jag känd som "martyren",
Men faktum är att tjuren redan är död och uppäten,
Dag 2 ger jag upp och hemåt går, och på vägen hem ställer jag mig vid samma restaurangvagn som igår och beställer en oxfilé med pommes i en plastlåda, som om denna tjurens värde inte var detsamma som tjuren mobben ville se mig plåga,

Jag är en hycklare, jag älskar alla djur och vill att de frodas,
Ändå äter jag upp dem, fåglar, fiskar, grisar och korna,
Kan vi inte bara hitta ett sätt att få en köttbit klonad,
Men då hittar vi väl på en ny orsak utan sans och logik, att vi behöver döda djur,för något trivialt att använda till att i bostaden dona, eller förvandla dess päls till kläder för att visa andra att vi är coola,

Mina blandade känslor kring detta ämne vill jag bara spola,
men det kan jag inte göra,
så jag anstränger mig för att hitta legitima resonemang kring varför jag och min art, ska äga rätten att bära hela jordens krona.