Närhelst jag själv inte har något att skriva, på lut...
(Inte så att jag doppar pennan, eller tangentbordet i lut, när jag skriver, här gäller det att hålla reda på begreppen)

Närhelst jag själv inte har något att skriva.
Då kan det vara skönt, att ta sig tid, att läsa andras texter i flertal.
Ja, vad skrivarvänner producerat den dan`
Och eventuellt kommentera dem.
Men alltid positivt, och konstruktivt, för har man inget positivt att säga...
Till och med genom skriften...
Till andra, så kan man lika gärna hålla tyst.
Däremot, tycker man något personen skriver, är bra, men att en detalj i texten, kanske gör texten svår att läsa, jämfört med hur man tänker sig, att den kunde vara...
Då får man snällt säga det/Skriva det, eller om det är något i dikten, som man inte förstår?

Men oftast blir det till att bokmärka...
Vad skrivarvännerna har skrivit, i sina alster...
Och det blir inte alls mycket kritik på lut...
När man skriver till dem,
Ty de har hela tiden sin talang på lut, ja den är rent pågående.
Och de delar gärna med sig av sin talang....
Skrivarvännerna kan bli överväldigade av den positivism feedback, som de får...
Det är det intryck jag har...Trots, att om jag skriver något positivt, så tycker jag att det är vardagsmat,
och inget speciellt som jag gör.
Skrivarvännerna här på poeter, de är mig Heliga.