Äntligen
får natten
släcka
alla ljus
Och kroppen
vila från allt
brus

Kanske då allt
som verkar trist
I dagens brist
på vett och sans

I drömmen finner
sin balans

För att sedan
börja dagen om igen

Lika skir och fin
Som din vita spetsgardin

Med inslag av dröm i väven